Att återgå till vardagen

 Då börjar det vara dags att återgå till vardagen. Jullov har ju flickorna länge ännu och jag har lite ledigt ännu. Men börjar krypa i skinnet på mig att få det här året till punkt och inleda ett nytt år. Denna känsla kommer alltid efter jul, att få sätta bort gamla kalendern från köksväggen och ta i bruk den nya, att få börja motionera igen,  att handla vettigt och hälsosamt och laga hälsosam mat, få hålla hushållet städigt och fint, hinna umgås med döttrarna och maken mm. Och jo, de flesta av dessa rinner så småningom ut i sanden, en del mera andra mindre. Men det är vet ni helt okej, det stör inte mig sedan då det sakta återgår till den normala vardagen som råder största delen av året. Men det hör trots det till på nåt sätt att känna så här just mellan jul och trettondagen. Lite liknande infaller i början av augusti innan skolstart. Och då rinner det oftast också ut i sanden, men så ska det då också vara. Det kanske är ett sätt för mig att avsluta ett år/en sommar för att orka ta tag i vardagen igen.

Även om jag gillar julen så älskar jag nog att få kasta ut julgranen och plocka bort julpyntet, att få vardagsrummet tillbaka till det normala utan alla j*vla barr och paketpappersbitar överallt. Och att få återgå till normal vardag på jobbet utan en massa extra röda dagar som råddar till en hel del. 

Då konfektasken inte var god

Jag lever ju, som de flesta av er kanske vet, så gott som utan socker. Alltså utan onödigt tillsatt socker, lusläser inte innehållsförteckningarna på tex bröd mm. Men undviker socker i form av godis, sötsaker, i yoghurtar mm. En orsak är att det bara är så onödigt med socker, men den största orsaken är kanske att jag är så mycket piggare och mer energisk utan sockret. Och bara jag varit tillräckligt länge utan socker försvinner även suget efter sött. Kan bra lämna kakbiten, eller konfekten mm utan istället ta en frukt eller nåt sånt. Och jag känner inte att jag är tvungen att avstå från nåt gott, att jag går miste om något. Utan det bara inte smakar, kan uppleva en söt mandarin som något så mycket godare än en kakbit. Jo, visst är det svårt i början då den värsta sockerabstinensen pågår, men efter det blir det lättare. Klarar också av att ibland äta socker utan att det sedan igen blir en vana. Jag vet ju hur sjuttons svårt det är att bli av med beroendet så vill inte utsätta mig för det i onödan, dessutom är jag helt nöjd med mitt sockerfria liv.

Jag hade i ett tidigt skede bestämt att jag köper min favorit konfektask till julafton, för att njuta av god choklad. Detta måste ha skett i ett svagt ögonblick, för då julafton kom hade jag inget behov av att öppna den, ej heller på juldagen. Igår efter maten och medan vi spelade spel tillsammans tänkte jag att nu är det ett passligt tillfälle. Gallrade ut vilka sorter familjen eventuellt kan få och vilka jag vill ha själv. Och det var ju inte alls gott, översött och efteråt blev det bara äcklig smak i munnen och tänderna kändes smutsiga. Tog det dock inte som en besvikelse att den inte var himmelskt god utan mer som en positiv sak. Tidigare om jularna skulle jag ha tuggat i mig chokladen som knäckebröd. Nu finns det ännu en massa kvar och jag tror familjen får äta upp resten, ska köpa lite mandariner eller någon annan god frukt åt mig då jag handlar istället.

Jag har tidigare några gånger varit i det här stadiet då jag är helt fri från socker, och det känns så bra. Att inte ständigt vara småsugen på nåt. Däremot är socker nog som någon form av drog, det är mycket lätt att trilla dit igen. Så är tacksam så länge det här håller i sig, och så klart gör jag mitt yttersta för att inte trilla dit.

Juldagen-den bästa dagen på året

Jag älskar juldagen, det är den absolut bästa dagen på året, äta gott, spela spel, pussla, bara vara. Och dagen har absolut inga måsten. Skulle jag vara tvungen att välja mellan att jobba på julafton eller juldagen vet jag ärligt inte vilken jag skulle välja, eventuellt skulle jag välja att få vara ledig på juldagen, så mycket älskar jag just den här dagen. 

Jag sitter ännu i nattlinne och mommos gamla tröja, äter morgonmål för andra gången, första gången ensam, nu andra gången med yngsta dottern, de två äldre sover ännu. Senare idag julmat hela familjen, sedan blir det nog att testa våra nya spel som julgubben gav, äta lite choklad, titta på någon film och till sist krypa ner under mitt nya tyngdtäcke.

Jag fick ifjol mitt första tyngdtäcke på 7kg och har sedan dess sovit så mycket bättre, men nu har det börjat kännas lite för lätt så julgubben hade fixat ett 9kg täcke åt mig. Är så lycklig över detta!

Idag är också min första lediga dag, och efter den här dagen har jag ännu fem lediga dagar kvar, känns så härligt att få vara ledig tillika men flickorna, ingen stress utan bara vara. Sedan är förhoppningsvis batterierna laddade så man orkar med vardagen igen. Det har varit långa, tunga veckor den här hösten pga det konstanta mörkret och coronan, så denna ledighet har jag väntat på länge. Skall nu också utnyttja den till 100%

It's a wrap!

Flickorna undrade om det hörde rätt vad jag sade och bad mig ännu upprepa det. De menade på att de inte hört mig säga det förut. Och det kan nog bra hända att jag inte sagt det så många gånger. Jag sade "när jag tvättat hallgolvet färdigt har jag städat färdigt" Och nu är det tvättat och jag har julstädat färdigt! Kommer inte ens ihåg när jag senast ansett mig ha städat färdigt. Oftast har det slutat så att jag strukit något från min lista över vad jag tänkt hinna med. Nu har jag hunnit med allt jag tänkt. Skinkan är i ugnen, batatlådorna är nästan redo att till nästa få åka in i ugnen. Granen är klädd, julklappar är packade och delvis utdelade. Imorgon ett varv till butiken innan kvällstur, sen en morgontur på julafton och efter det ledigt i en mindre evighet. 

Det känns lite jäkligt bra att ha färdigt städat och det är bara den 22.12 ännu. Jag känner mig stolt över mig själv, även om jag inte varit den trevligaste morsan pga pms de senaste dagarna. Men nu är även den ett minne blott, så det slka nog bli en riktigt bra ju i år! 

God Jul till er alla!

PMS innan jul, inte det optimala kanske

Året då vi hade en julen,
 istället för gran

Undrens tid är ej förbi, jag har julstädningen klar! Jo, golven ska ännu tvättas, men det är ingen idé att göra det ännu. Men för övrigt är det städat. Och det är ännu en vecka kvar till jul, känns minst sagt overkligt. Visst skulle det finnas saker att städa, men varför stressa, kommer en tid efter jul då jag också kan städa. Imorgon ska det bli batatlådor, sen blir det arbete hela helgen lång. 

Jag är ju, som bekant för en del i alla fall, inte någon storbadare, men har i år tänkt satsa på julbastu, dock redan den 22.12 pga arbete, men ändå. Lite bastubad och sen krypa ner i rena sängkläder. Vilken lyx alltså! Att det inte är en enda flinga snö ute stör mig egentligen inte, jag har julstämning ändå, har dessutom pinat min familj att lyssna på julsånger sedan lillajul. Vid det här laget hatar de mig... 

Helt friktionsfritt och bara mysigt har det ju inte varit, jag tajmade in PMS här inför jul, så jag kämpar på och bara känner hur ilsken jag är och kan tyvärr inte hela tiden hålla mig. Men försöker, i alla fall med flickorna. De är nog tillräckligt skoltrötta utan att behöva ha en PMS-galen mamma som går an. Det betyder ju sen att mannen i huset får ta emot desto mera. Försöker hålla inne med elakheter och spydigheter, men hela tiden lyckas det inte, tyvärr! Så han får, stackaren, tas med en PMS-galen fru.

Hoppas dock att det går över innan julafton. Imorgon ska jag ut på hundlänk, och då brukar PMSen vara lite lättare då jag får röra på mig och lufta tankarna. Sen jobbar jag ju i helgen så då slipper familjen mig, i smyg tror jag de hurrar över detta.

Ha det gott inför jul, och stressa inte, det blir jul ändå!

15 år

Igår firade vi 15 år tillsammans som man och fru. Han var på kvällstur så nåt desto mera firande blev det inte. Men vi åt en lång och lyxig frukost tillsammans med flickorna. Det kändes helt ok i dessa coronatider, så mycket mer firande skulle det ändå inte ha blivit även om han skulle ha haft ledigt. 

Att ha varit gifta i 15 år är i dag en rätt så lång tid, att vi sedan varit tillsammans i över 20 år är kanske ännu mera ovanligt. Känner inte så många jämngamla som varit lika länge tillsammans. Och inte har det alltid varit en dans på rosor, allra minst då två envisbyttor men häftiga temperament skall försöka komma överens om något. Men här är vi fortfarande, och hoppas vi är det ännu många, många år till. 

Så j*vla trött

Jag är så trött, så trött. Ja, ända in i benmärgen tror jag. Men en helt annan trötthet än tidigare om åren. Nu känns inte hela livet som en enda stor trötthet. utan jag kan se glädje i många saker och vet att töttheten beror på coronan och mörkret ute. Både det som coronan förorsakar i mitt arbete med en massa nya föreskrifter mm samt vad coronan förorsakar privat, rastlösa ungar pga obefintliga hobbyn, specialarrangemang i skolan som tar på krafterna, det konstanta hotet om distansundervisning mm. Samt att rent fysiskt gå och andas i ett munskydd största delen av dagen. 

Jag väntar så på ungarnas jullov, det betyder sovmornar för mig innan kvällstur samt lediga dagar, behöver inte ha väckning kl 6.45 alla dagar. Och så blir det, förhoppningsvis i alla fall, lite fler lediga dagar även för mig. 

För tillfället sitter jag uppkrupen i fåtöljen i köket och samlar krafter för att gå och lägga mig. Bakom mig har jag morgontur, handlat lite inför jul, ätit pizza med ungarna och efter det rett upp lite i köket, nu ska det bli så skönt att ta en varm dusch och sen stupa i säng. Imorgon tänker jag sova länge och sedan duka upp till årets frukost och njuta av den med hela familjen. 

Listan inför jul

 Jag har i många år gjort en lista inför jul med allt som jag har tänkt hinna med inför jul, i listan ingår städning, handla, baka mm, mm. Alla år börjar det bra och alla gånger skiter det sig på slutet. Har i år igen gjort en lista... Dömt att misslyckas tänker ni nu, men med åren har jag skrapat bort en massa, i år är listan om möjligt ännu glesare och tidsschemat mycket bra, det finns faktiskt förutsättningar att lyckas. 

Förr skulle kökssåpen städas och fönster tvättas, i år finns ingetdera med på listan bara lite ytlig dammtorkning mm. Det blir jul oberoende hur det ser ut hemma, och istället för att stressa ihjäl sig under december för att sedan på julafton sitta med smått dåligt samvete då man inte hunnit med allt man tänkt sig, så försöker jag ta det lugnt och istället kunna njuta av december.  

Sedan älskar jag ju att göra listor, så det hör lite till att i slutet av november göra jullistan. Tror inte det skulle kännas som jul utan att veta att listan finns, även om en vill förorsaka stress. Men ska i år göra mitt bästa att inte stressa. 

Idag har vi firat den yngre gudsonen som fyllde 3 år i oktober, men eftersom vi inte d kune åka på kalas tog vi det idag, kombinerat kalas och lillajulsfirande. Väl hemma igen blev det lite jultårtor med familjen. Nu ska jag stupa i säng, november har sugit musten ur mig, eller november i kombination med koronan. Alla dessa nya restriktioner, rekommendationer, förbud mm både på arbetet och privat tar på krafterna, att det är mörkt ute typ 22 timmar i dygnet underlättar inte situationen, så för att överläva krävs det åtminstone 8 timmar sömn per natt. Och försöker verkligen lyssna på min kropp, då den skriker efter vila försöker jag också ge den det. 

Hoppas ni alla haft en riktigt skön lillajul!

Jag är frisk!

 Det har gått en vecka sedan sista psykoterapibesöket. Och först nu börjar det egentligen sjunka in att det är slut. Jag har ju länge varit utan medicinering samt orkat helt bra i både arbetslivet samt privat, men nu börjar det komma en känsla av att jag är faktiskt frisk! Jag mår bra, jag har ork, jag fixar det här för jag vet hur mitt huvud fungerar och vad det orkar med. Och det är en ganska befriande känsla, nog har jag mått lika bra under terapin men tydligen på nåt sätt ändå inte riktigt räknat mig helt frisk. Intressanta tankar som kommit först nu då terapin tagit slut. På samma gång känner jag mig jävligt stolt över hur jag kommit ut ur detta, stark, modig och framförallt glad.  Någon kanske tar detta som skryt, det bjuder jag på, efter att du också först träffat botten och kravlat i skiten och sedan tagit dig upp därifrån och mår toppen så kanske du förstår min point. 

Ett farväl

"Mitt huvud var som ett enda stort trassligt garnnystan. Du hittade en ända och har kunnat nysta upp det åt mig. Nu känns det som att det endast finns några små lösa knutar kvar. Och det är nog sådana små knutar som hör till livet, de är som ärr på huden. De har en historia som utformat mig till den jag är idag.

Det känns nog lite skrämmande att från och med idag helt själv hålla ordning på garnnystanet, men jag ska göra mitt bästa!

Jag kommer att vara evigt tacksam att jag hittade dig och att du tog dig an mitt huvud. Då jag stiger upp från din soffa idag och stänger dörren är jag en mycket starkare och lyckligare människa än vraket som steg in genom dörren för två år sedan.

Tack!"

Detta är texten som jag skrev åt min psykoteraput innan jag gick in till henne för förhoppningsvis sista gången. Min två år långa psykoterapi tog idag slut. Jag är så mycket starkare och lyckligare idag, tillika som det känns ganska stort och lite skrämmande att klara av vardagen själv. Men jag tror på mig själv att jag fixar det. Men tillika som jag känner mig stark så är jag medveten om att jag inte klarar av vad som helst, det gäller att lyssna på sig själv, säga ifrån då det behövs, ta egen tid då det behövs och inte ta skit, varken privat eller på jobbet. Arbetet är aldrig så viktigt att det är värt att offra din psykiska hälsa. 

Men nog kommer det att kännas tomt de närmaste veckorna, det har ju blivit en vana att sitta i hennes soffa en gång i veckan. 

Husdjuren

 Vi har alltid haft djur, sedan vi skaffade den första hunden 2002 så har det funnit djur hos oss. Men under de senaste 18 månaderna ungerfär, så har det drastiskt minskat. Tamråttorna finns inte mera, ej heller utekaninerna, och enbart en gammal hund, som för tillfället sover gott bredvid mig. Sköldpaddan finns kvar och dvärg skägg-agamen som flyttade in för ca två år sedan, och så har vi nykomlingen, en majsorm. Det är ju definitivt mindre jobb nuförtiden, de pälslösa typerna kräver inte så mycket. På samma gång som det känns lite tomt så känns det skönt med mindre sysslor. Vardagssysslorna kräver nog helt tillräckligt med tid. 

Psykoterapi

Hade psykoterapi idag, näst sista gången, sen är det slut. I två år har jag gått där, en gång i veckan, 90 minuter per gång. Under dessa timmar har jag hunnit prata om mycket, skitjobbiga saker, sorgsna saker, saker jag inte ens visste om att de var problem, saker som var små, trodde jag, men som egentligen var stora problem, roliga saker, vardagliga saker. Då jag första gången steg in genom dörren hos min psykoterapeut visste jag nog inte hur trassligt garnnystanet mitt var i huvudet. Nu är de största trasslena utredda och de knutar som finns kvar är små och sitter rätt så löst. Jag lovar mig själv att nu hålla nystanet upprett och inte spänna till de knutar som finns kvar. Jag tror ju inte att en människa kan ha ett nystan utan knutar, utan knutar finns det, en del går nog aldrig att få upp, knutarna är som ärr på huden, de är minnen av saker som hänt. Det tillhör människan. 

Jag är evigt tacksam att jag på första försöket hittade en helt superbra terapeut, en som jag kände att jag kunde prata med. Lite skrämmande är det nog att tänka att jag nu ska klara mig ensam, måste lämna bort mina stödhjul och cykla helt själv, men sen vet jag ju att hon finns kvar, att om det någon gång i framtiden skiter sig så kan jag ta kontakt med henne. Hoppas ju att inte behöva göra det, men känns bra att ha den möjligheten. 

 

Då morsdagens ångest uteblir

Jag har firat min första morsdag på många år utan ångest. Hade satt in morgontur åt mig tills idag, men då arbetslistorna blev lagade blev min morgontur ledig dag. Var nog lite besviken då jag hade tänkt slippa undan hela grejen och jobba istället. Morsdag har så många år inneburit ångest och illamående både veckan före och på sjlva morsdagen, känslan av att inte vara en tillräckligt bra mamma, känslan av att inte vara värd att bli firad mm. Har i flera år bara velat skippa morsdagen för egen del.

Under veckan som gått, kom aldrig illabefinnandet och ångesten. Inte heller på morsdagen.

Allt detta bottnar sig i att jag jobbat med min psykoterapeut angående min bild som mamma. Har ofta upplevt mig som dålig mamma, inte värd att firas som mamma. En delorsak till dessa tankar är mina obehandlade förlossningsdepressioner som jag haft med de två äldre döttrarna. Nu har jag inte på flera månader känt mig som en dålig mamma, inte fått lika många raseriutbott som tidigare, istället har jag njutit av att vara med flickorna på ett helt annat sätt än tidigare. Och morsdagsmorgonen var hur fin som helst, flickorna hade lagat jättefina kort och jag fick bla den obligatoriska muminmuggen.

Det känns så bra, speciellt då fjolåret var en riktigt bottennotering gällande morsdagen. Jag har på ett år utvecklats, jag har klarat av att lösa upp en del knutar i huvudet, jag kan se mig själv som en bra mamma åt mina flickor.  Och jag klarar av att inte trycka ner mig själv totalt vid en motgång eller efter att jag kanske varit orättvis eller för sträng med dem. Jag kan be om förlåt, jag kan förklara varför jag reagerade som jag gjorde. Och jag har ett mjukare sätt, mjukare tankar, jag vill hellre trösta och omfamna dem än schasa iväg dem och bli irriterad på dem.

Jag älskar mina flickor!

5 dagar ledigt

Idag har jag dag 1 av 5 lediga dagar, känns ju nästan som en liten semester. Tre dagar med skola och sen ännu två helt lediga dagar. Tror även att vädret kommer att vara på min sida, kanske man kan lyckas fånga lite solbränna. En dag ska vi nog också släpa iväg oss på utflykt någonstans.

Idag börjar jag med träff med väninna (på säkert avstånd) sedan psykoterapibesök. Efter det inget inbokat för mina lediga dagar. Det är det positiva med coronan, jag kan drälla omkring hemma i lugn och ro utan att behöva skjutsa ungar någonstans eller nåt liknande.

Och så måste jag färga håret, min kollega på jobbet undrade om jag alls har några gråa hår, jag böjde ner mig och hon konstaterade att aj jo, det hade hon aldrig sett, men hon är också mycket kortare än mig, så inte ser hon aldrig mitt hårbotten. Lite småkomiskt, jag hade aldrig ens tänkt på det att jag ser de flestas hårbotten men många inte ser mitt :) 

Hemförlossning och fullmåne

Det är visst fullmåne eller något ditåt. Har inatt hjälpt till vid någon hemförlossning i min mommos gamla lägenhet, tror det var min en väninna som skulle föda. Var på nåt sätt coronan som strulat till läget och det skulle bli hemförlossning. Där var en massa överlopps människor som varken brydde sig om att man inte får samlas mer än 10 personer på samma ställe och som inte heller tog hänsyn till den stackars blivande mamman, någon satt och viftade med en nål och skulle ge epiduralbedövning, tror hon var veterinär och säker på sin sak då hon gjort det på djur. Har också hunnit via jobbet, där glömde jag ge mediciner åt patienterna och det var allmänt stökigt. Så tack månen för den natten.

Idag är dag 1 av 4 ledigt, det känns bra. Att sedan de två yngre också har ledigt redan idag är ännu bättre, då behöver vi inte göra skoluppgifter idag. De har däremot nog överlag gått rätt så bra, flickorna har varit duktiga och likaså har den här mamman lyckas hålla humöret i styr rätt så bra. Duktiga vi!

Påskhelgen framför, jag brukar årligen ha påskmiddag för mamma, pappa samt brorsan med familj, i år blir det då inte. Känns lite konstigt, men har planerat ta mig med flickorna till mamma och pappa och dricka lite kaffe utomhus på tryggt avstånd från dem. Och på söndag tror jag den här familjen satsar på lite påskbrunch tillsammans innan maken drar iväg på kvällstur.

Dag 9 av hemskola och fördelar med coronan

Ledig måndag och skolan har kommit igång här i köket igen. Blev ju sommartid under helgen, så lite trögt att stiga upp idag, tonåringen däremot var vaken före mig, vad som nu felas med henne. Varför det  måste komma en massa snö nu inatt vet jag inte, det känns ju nog så onödigt. Vad var det för fel på att ha vår? Vi behöver inte vinter mera.

Jag har arbetat hela helgen, lång dag på lördagen och kvällstur igår, så känns riktigt skönt med ledig dag idag. Ska ta grannhunden på en promenad då min boxerkompis är i skären. Får även sällskap av en väninna. Även imorgon ledig dag, då ska jag efter hemskolan ta mig till psykoterapeuten och efter det med Daisy till veterinären.

Jag känner nog av en liten ångest när det gäller coronan, någonstans i bakhuvudet finns en rädsla för att det ska bli som i Spanien eller Italien även i Finland, tillika som jag tänker att Tyskland har klarat sig rätt så bra, kanske vi också gör det. Men visst finns det positiva grejer med läget som det är nu.

Här kommer en lista på några:
-vi har mycket mindre bränslekostnader pga att alla hobbyn mm  är inhiberade, det är inte ett evigt kuskande på flickorna hit och dit

-matutgifterna är i och för sig säkert lite större då flickorna inte får ett mål mat om dagen i skolan, men sen igen görs inga impulsköp då jag försöker handla en gång per vecka, tidigare blev det ofta ett besök via butiken då jag kom från jobbet för att köpa nåt smått och ofta onödigt

-våra dagar startar mycket bättre, vi behöver inte stressa iväg till någon taxi som väntar och kämpa på med obekväma kläder eller borttappade hårband. Vi kan istället vakna i lugn och ro och fast gå i nattlinne hela dagen

-det blir mycket mindre tvätt, helt tydligt inte samma behov av att byta en massa kläder då man bara är hemma

-och Daisy hälsar att hon gillar då familjen hela tiden är hemma, eller delar av familjen i alla fall, hon behöver inte vara ensam
Finns nog också en massa negativa saker med situationen, men ingen blir bättre av att läsa en lista på dem så de skiter vi i!

Att arbeta 100%

Jag ska börja arbeta heldag, alltså 110% igen. Har sedan flickorna fötts arbetat mindre. Eller, jo visst har jag tagit extra turer, men inte varit tvungen att göra det. Men från och med 13.4, nästan precis 14 år sedan jag slutade arbeta heldag börjar jag igen. Flickorna är nu så pass gamla att de inte behöver mig hemma på samma sätt utan mer behöver pengar, eller de finns mer utgifter i form av hobbyn mm. Blev ju sen ganska lämpligt i dessa tider att övergå till 100%, tar redan nu en massa extra turer pga personalbrist.

Men nog känns det konstigt att plötsligt efter så här många år börja arbeta heldag igen, men det ska nog gå bra tror jag.

Livet går vidare

3 dagar ledig i sträck, lyxigt! Speciellt då jag var helt inställd att arbeta idag. Pga personalbrist sa jag i slutet av veckan att jag kan vid behov komma på jobb idag. Men ännu har ingen hört av sig.

Har lite hjälpt minstingen idag med hennes kommande mattauppgifter, känns lättare att ta lite nu än sen på vardagen igen då båda yngre behöver hjälp. Och dagarna flyter nig lite samman så känns inte som så stor skillnad vilken dag vi gör  läxor.

Måste säga att det fungerat otroligt bra samarbetet mellan skolan och hemmet, eller i alla fall för vår del. Hoppas bara att flickornas ork och motivation håller i sig. Kan ju nog bli lite motigt framöver då man alla dagar ska göra skolsaker och solen lyser ute och vårvädret lockar till något helt annat än skoluppgifter.

Efter gårdagens hundlänk i härligt solsken, det riktigt hettade i kinderna, åkte jag till pizzerian efter pizzor åt oss. Klockan var väl ungefär sju på kvällen och heldött i vår lilla stad, och heldött på pizzerian, nå fick mina pizzor hastigt i alla fall. Men nog så spooky känsla då det inte är människor någonstans.

16.3.2020

Jaha, det här var nog kanske den märkligaste dagen i hela mitt liv. Och jag tror ärligt sagt att jag nog inte helt förstått innebörden av det hela. Hur vår vardag ser ut den närmaste tiden, flickorna hemma och skola hemifrån, hur mitt jobb kommer att vara den närmaste tiden, hur länge det tar innan maken permitteras osv och osv. Borde jag bli i panik, tar jag det för lugnt, kommer pengarna att räcka till om maken blir permitterad, hur kan jag hjälpa flickorna med skolan?? Känns som lite för många frågetecken just nu, tillika som det känns ganska skönt att det mesta är inhiberat, jag behöver bara åka till jobbet och hem tillbaka. Men sen igen ska vi hänga här inne mellan fyra väggar hela familjen utan att ta livet av varandra, eller jo vi kan vara ute, men det finns inga hobbyn mm.

Känns nog lite som nåt stort och skrämmande vi har framför även om jag nog inte riktigt kan se det ännu. Och tror bestämt att många andra inte heller ser det hela klart framför sig, det är ju så långt ifrån vår vanliga vardag, ogreppbart och oförståeligt

Folksamlingar

Tänker ofta att det där måste jag skriva om, men sen räcker inte tiden till och det blir bara en kortfattad variant på insta och fb som kanske bara skrapar lite på ytan gällande det jag egentligen vill ha sagt. Nu ligger jag sedan fredag morgon däckad i vad som känns som en evighetslång magsjuka. Så orkar inte göra så mycket, men kanske jag skulle få ihop några rader istället.

En av mina favoritgrupper sedan långt tillbaka kommer i sommar hit till en festival. Och min spontana tanke är "jeee, men jag vill nog inte". Grejen är den att jag har lite svårt för folksamlingar, eller typen av folksamlingar. Tidigare skulle jag inte ha tvekat en sekund, men nuförtiden förhandlar jag med mig själv, och dessa förhandlingar drar ut på tiden, inga snabba diskussioner som förs i mitt huvud.

För det första har jag fått inse att jag kanske inte är den där super extroverta personen jag trott mig vara utan mer en introvert typ, eller så har jag gått från extro till intro, kan man ens göra det? Eller är man född som antingen eller?! Har hur som helst inga bekymmer att vara social på olika sociala medier mm, eller på mitt arbete, men utöver det så är jag nog en mera hemmasittande typ än tidigare.

Tillbaka till folksamlingar, har inte mera så stora bekymmer med folksamlingar, får inte lika lätt ångest som tidigare. Ser framemot till exempel Sunrise Avenue konserten på stadion i sommar med en massa andra människor. Men en mindre festival i hemstaden är så mycket jobbigare, allt för många halvbekanta ansikten man kommer att springa ihop med, vännerna är det inget bekymmer med, de springer jag gärna ihop med, men alla de där halvbekanta förorsakar av någon oförklarlig anledning bekymmer för mig. Det blir väl bara för mycket för den stackars lilla hjärnan. Så nu överväger och grubblar jag fram och tillbaka hur jag ska göra. Tur att jag har tid till juni, kanske jag har en lösnng tills dess.

Två- och fyrbenta vänner förgyller livet

Har idag haft en väninna på kaffe, det är nästan ett år sedan vi senast träffats, eller jo sprungit ihop i butiken och dylikt nåt slag, men inte hittat tid för kaffe. Men visst är det härligt med väninnor där man bara kan fortsätta där man typ slutade sist, och att i några timmar bara prata, skatta och dricka lite kaffe. Men vi måste nog skärpa oss så att det inte tar ett år till nästa gång.

Idag var jag med min boxerkompis på promenad, tog en dryg 6 kilometers länk i skogen. Oj vad skönt, motion och frisk luft i bästa sällskap. Jag är nog så glad att jag hittat henne, och tror att det är ömsesidigt, i alla fall är hon alltid lika glad då vi ska ut. Och tack vare henne kommer jag ut i ur och skur. Skulle nog inte ha rört på mig mycket under den här dystra vintern om det inte skulle ha varit för hunden. Skulle nog inte ha rört på mig i fint väder heller så mycket om det inte varit för boxern.

Hur det har gått

Det började ju bra med hela kostgrejen då jag tog magsjuka från tisdag till torsdag, satt på tisdag kväll hos min psykoterapeut då jag bara kunde konstatera magsjuka NU! Hoppade i bilen och hann, nåja, nästan hem innan jag var tvungen att stanna vid vägrenen och spy, nice! Magsjukan plöjde igen hela familjen  den här gången. Om man vill se det positiva med den, så har jag nu enbart 5kg att gå ner, 2kg for i ett huj medan jag var sjuk, och ännu har de inte kommit tillbaka. Men då kämpar jag på också med att inte äta för lite eller fel. Och att dricka tillräckligt, kanske den största utmaningen av alla för mig, är så usel att dricka vatten!

På söndagen var jag första gången till gymmet, idag var jag andra gången, roligt! Jag gillar gym i sig, men jag hatar att vara nybörjare. Det gäller i och för sig allt jag tar mig an. Men nu känns det som att jag kommit över den högsta tröskeln. Dessutom var det otroligt lugnt där, så jag och min väninna hann i lugn och ro bekanta oss med de olika maskinerna. Fredag nästa gång.

Mina stackars arma och obefintliga muskler sjunger någon form av halleluja varje gång jag rör på mig, men de får de lära sig leva med. Jag var till och med ut på en hundpromenad ikväll, 5km rask takt i ösregn och storm. Härlig vinter vi har, nå ingen risk att man sliter slut icebugsen.

Nu läggdags innan jag blir hungrig på nytt, imorgon lunch med maken. 

BoostCamp 2020

Undrens tid är ej förbi kan man väl säga, jag har en nyckel till ett gym.

Hittade i höstas på nätet att det skulle börja en nybörjargrupp på ett av stadens gym innehållande både kostråd och gym, en liten grupp som en PT skulle dra. Perfekt för mig. Jag påbörjade min livsstilsförändring i augusti 2015, gick bra ner ca 15kg helt på egen hand, simmade, promenerade, sprang lite. Sen blev jag sjukledig och kroppen satte sig på tvären, kom inte på nåt sätt vidare samt gick upp ca 5kg på nytt. Delvis nog mycket muskler i och med att jag rörde på mig mer än tidigare, men nog inte bara muskler.

Efter att jag tillfrisknat har jag kämpat på igen och under år 2019 inte gått ner i vikt, men klarat av att hålla ganska jämt samma vikt hela året. Så nu år 2020, tar jag ett gym till hjälp för att komma vidare, vill få bort de sista kilona, och ännu viktigare, vill få mera muskler och en starkare kropp.

Vi hade första träffen igår, en liten grupp där vi alla har ganska noll erfarenhet av gym, och alla upplever oss av olika orsaker ha behov av gym och kostrådgivning. Programmet räcker 8 veckor och det ska bli riktigt roligt. Från och med imorgon börjar kostprogrammet och nästa veckas söndag ska vi vara i gymmet för första gången.

Jag började min sockerfria vardag redan 2 januari, så den värsta abstinensen borde vara över. Nu gäller det bara att äta hälsosamt och tillräckligt ofta vilket är min största utmaning. Kan gladeligen skippa flera mål på dagen för att sedan på kvällen vräka i mig allt för stora mängder av det mesta.

Wish me luck! ( eller egentligen behöver jag bara min egna fan anamma så ska det nog gå som en dans)