Folksamlingar

Tänker ofta att det där måste jag skriva om, men sen räcker inte tiden till och det blir bara en kortfattad variant på insta och fb som kanske bara skrapar lite på ytan gällande det jag egentligen vill ha sagt. Nu ligger jag sedan fredag morgon däckad i vad som känns som en evighetslång magsjuka. Så orkar inte göra så mycket, men kanske jag skulle få ihop några rader istället.

En av mina favoritgrupper sedan långt tillbaka kommer i sommar hit till en festival. Och min spontana tanke är "jeee, men jag vill nog inte". Grejen är den att jag har lite svårt för folksamlingar, eller typen av folksamlingar. Tidigare skulle jag inte ha tvekat en sekund, men nuförtiden förhandlar jag med mig själv, och dessa förhandlingar drar ut på tiden, inga snabba diskussioner som förs i mitt huvud.

För det första har jag fått inse att jag kanske inte är den där super extroverta personen jag trott mig vara utan mer en introvert typ, eller så har jag gått från extro till intro, kan man ens göra det? Eller är man född som antingen eller?! Har hur som helst inga bekymmer att vara social på olika sociala medier mm, eller på mitt arbete, men utöver det så är jag nog en mera hemmasittande typ än tidigare.

Tillbaka till folksamlingar, har inte mera så stora bekymmer med folksamlingar, får inte lika lätt ångest som tidigare. Ser framemot till exempel Sunrise Avenue konserten på stadion i sommar med en massa andra människor. Men en mindre festival i hemstaden är så mycket jobbigare, allt för många halvbekanta ansikten man kommer att springa ihop med, vännerna är det inget bekymmer med, de springer jag gärna ihop med, men alla de där halvbekanta förorsakar av någon oförklarlig anledning bekymmer för mig. Det blir väl bara för mycket för den stackars lilla hjärnan. Så nu överväger och grubblar jag fram och tillbaka hur jag ska göra. Tur att jag har tid till juni, kanske jag har en lösnng tills dess.