Dag 9 av hemskola och fördelar med coronan

Ledig måndag och skolan har kommit igång här i köket igen. Blev ju sommartid under helgen, så lite trögt att stiga upp idag, tonåringen däremot var vaken före mig, vad som nu felas med henne. Varför det  måste komma en massa snö nu inatt vet jag inte, det känns ju nog så onödigt. Vad var det för fel på att ha vår? Vi behöver inte vinter mera.

Jag har arbetat hela helgen, lång dag på lördagen och kvällstur igår, så känns riktigt skönt med ledig dag idag. Ska ta grannhunden på en promenad då min boxerkompis är i skären. Får även sällskap av en väninna. Även imorgon ledig dag, då ska jag efter hemskolan ta mig till psykoterapeuten och efter det med Daisy till veterinären.

Jag känner nog av en liten ångest när det gäller coronan, någonstans i bakhuvudet finns en rädsla för att det ska bli som i Spanien eller Italien även i Finland, tillika som jag tänker att Tyskland har klarat sig rätt så bra, kanske vi också gör det. Men visst finns det positiva grejer med läget som det är nu.

Här kommer en lista på några:
-vi har mycket mindre bränslekostnader pga att alla hobbyn mm  är inhiberade, det är inte ett evigt kuskande på flickorna hit och dit

-matutgifterna är i och för sig säkert lite större då flickorna inte får ett mål mat om dagen i skolan, men sen igen görs inga impulsköp då jag försöker handla en gång per vecka, tidigare blev det ofta ett besök via butiken då jag kom från jobbet för att köpa nåt smått och ofta onödigt

-våra dagar startar mycket bättre, vi behöver inte stressa iväg till någon taxi som väntar och kämpa på med obekväma kläder eller borttappade hårband. Vi kan istället vakna i lugn och ro och fast gå i nattlinne hela dagen

-det blir mycket mindre tvätt, helt tydligt inte samma behov av att byta en massa kläder då man bara är hemma

-och Daisy hälsar att hon gillar då familjen hela tiden är hemma, eller delar av familjen i alla fall, hon behöver inte vara ensam
Finns nog också en massa negativa saker med situationen, men ingen blir bättre av att läsa en lista på dem så de skiter vi i!

Att arbeta 100%

Jag ska börja arbeta heldag, alltså 110% igen. Har sedan flickorna fötts arbetat mindre. Eller, jo visst har jag tagit extra turer, men inte varit tvungen att göra det. Men från och med 13.4, nästan precis 14 år sedan jag slutade arbeta heldag börjar jag igen. Flickorna är nu så pass gamla att de inte behöver mig hemma på samma sätt utan mer behöver pengar, eller de finns mer utgifter i form av hobbyn mm. Blev ju sen ganska lämpligt i dessa tider att övergå till 100%, tar redan nu en massa extra turer pga personalbrist.

Men nog känns det konstigt att plötsligt efter så här många år börja arbeta heldag igen, men det ska nog gå bra tror jag.

Livet går vidare

3 dagar ledig i sträck, lyxigt! Speciellt då jag var helt inställd att arbeta idag. Pga personalbrist sa jag i slutet av veckan att jag kan vid behov komma på jobb idag. Men ännu har ingen hört av sig.

Har lite hjälpt minstingen idag med hennes kommande mattauppgifter, känns lättare att ta lite nu än sen på vardagen igen då båda yngre behöver hjälp. Och dagarna flyter nig lite samman så känns inte som så stor skillnad vilken dag vi gör  läxor.

Måste säga att det fungerat otroligt bra samarbetet mellan skolan och hemmet, eller i alla fall för vår del. Hoppas bara att flickornas ork och motivation håller i sig. Kan ju nog bli lite motigt framöver då man alla dagar ska göra skolsaker och solen lyser ute och vårvädret lockar till något helt annat än skoluppgifter.

Efter gårdagens hundlänk i härligt solsken, det riktigt hettade i kinderna, åkte jag till pizzerian efter pizzor åt oss. Klockan var väl ungefär sju på kvällen och heldött i vår lilla stad, och heldött på pizzerian, nå fick mina pizzor hastigt i alla fall. Men nog så spooky känsla då det inte är människor någonstans.

16.3.2020

Jaha, det här var nog kanske den märkligaste dagen i hela mitt liv. Och jag tror ärligt sagt att jag nog inte helt förstått innebörden av det hela. Hur vår vardag ser ut den närmaste tiden, flickorna hemma och skola hemifrån, hur mitt jobb kommer att vara den närmaste tiden, hur länge det tar innan maken permitteras osv och osv. Borde jag bli i panik, tar jag det för lugnt, kommer pengarna att räcka till om maken blir permitterad, hur kan jag hjälpa flickorna med skolan?? Känns som lite för många frågetecken just nu, tillika som det känns ganska skönt att det mesta är inhiberat, jag behöver bara åka till jobbet och hem tillbaka. Men sen igen ska vi hänga här inne mellan fyra väggar hela familjen utan att ta livet av varandra, eller jo vi kan vara ute, men det finns inga hobbyn mm.

Känns nog lite som nåt stort och skrämmande vi har framför även om jag nog inte riktigt kan se det ännu. Och tror bestämt att många andra inte heller ser det hela klart framför sig, det är ju så långt ifrån vår vanliga vardag, ogreppbart och oförståeligt

Folksamlingar

Tänker ofta att det där måste jag skriva om, men sen räcker inte tiden till och det blir bara en kortfattad variant på insta och fb som kanske bara skrapar lite på ytan gällande det jag egentligen vill ha sagt. Nu ligger jag sedan fredag morgon däckad i vad som känns som en evighetslång magsjuka. Så orkar inte göra så mycket, men kanske jag skulle få ihop några rader istället.

En av mina favoritgrupper sedan långt tillbaka kommer i sommar hit till en festival. Och min spontana tanke är "jeee, men jag vill nog inte". Grejen är den att jag har lite svårt för folksamlingar, eller typen av folksamlingar. Tidigare skulle jag inte ha tvekat en sekund, men nuförtiden förhandlar jag med mig själv, och dessa förhandlingar drar ut på tiden, inga snabba diskussioner som förs i mitt huvud.

För det första har jag fått inse att jag kanske inte är den där super extroverta personen jag trott mig vara utan mer en introvert typ, eller så har jag gått från extro till intro, kan man ens göra det? Eller är man född som antingen eller?! Har hur som helst inga bekymmer att vara social på olika sociala medier mm, eller på mitt arbete, men utöver det så är jag nog en mera hemmasittande typ än tidigare.

Tillbaka till folksamlingar, har inte mera så stora bekymmer med folksamlingar, får inte lika lätt ångest som tidigare. Ser framemot till exempel Sunrise Avenue konserten på stadion i sommar med en massa andra människor. Men en mindre festival i hemstaden är så mycket jobbigare, allt för många halvbekanta ansikten man kommer att springa ihop med, vännerna är det inget bekymmer med, de springer jag gärna ihop med, men alla de där halvbekanta förorsakar av någon oförklarlig anledning bekymmer för mig. Det blir väl bara för mycket för den stackars lilla hjärnan. Så nu överväger och grubblar jag fram och tillbaka hur jag ska göra. Tur att jag har tid till juni, kanske jag har en lösnng tills dess.