Det har gått en vecka sedan sista psykoterapibesöket. Och först nu börjar det egentligen sjunka in att det är slut. Jag har ju länge varit utan medicinering samt orkat helt bra i både arbetslivet samt privat, men nu börjar det komma en känsla av att jag är faktiskt frisk! Jag mår bra, jag har ork, jag fixar det här för jag vet hur mitt huvud fungerar och vad det orkar med. Och det är en ganska befriande känsla, nog har jag mått lika bra under terapin men tydligen på nåt sätt ändå inte riktigt räknat mig helt frisk. Intressanta tankar som kommit först nu då terapin tagit slut. På samma gång känner jag mig jävligt stolt över hur jag kommit ut ur detta, stark, modig och framförallt glad. Någon kanske tar detta som skryt, det bjuder jag på, efter att du också först träffat botten och kravlat i skiten och sedan tagit dig upp därifrån och mår toppen så kanske du förstår min point.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar