Daisy

Idag är det precis en vecka sedan Daisy fick somna in, hon blev 15 år och 9 månader gammal.så pass stor hund så var det riktigt, riktigt gammalt. Daisy var den sista av Kajsas valpar som fick somna in, hennes brorsa somna de in för knappt två år sedan och Kajsa själv fick somna in sommaren 2016. 

Det är alltid svårt att ta det beslutet att hunden måste få somna in. Man måste kunna sätta sin egen ledsamhet och saknad till sidan och enbart se till hundens bästa, att bli självisk i det läget är det värsta man kan göra för då lider hunden. Jag upplever att vi har klarat av att göra det med alla tre hundar även om et är svårt, man skulle ju önska att de bara en natt dött i sömnen och man skulle slippa ta det där hemska beslutet.

Det har av någon anledning varit min uppgift att föra dem till veterinären den sista gången, och det är helt ok för mig. Fast det är skitjobbigt har det känts bra att få vara med dem den sista stunden. Daisy somande lugnt in med huvudet i min famn. Hemma begravde vi henne bredvid brorsan. Så nu sitter de där tillsammans på molnets kant och äter ost, det är jag helt säker på.

Men nog har vi gråtit här hemma, och nu försöker vi överleva i den här tystnaden och tomheten. Vi kastar ibland i tankarna ost på golvet åt henne, stänger i tankarna grindar som inte mer behöver stängas, hör henne skälla då vi kommer hem, hör henne gå omkring, ser henne skymta förbi. Vi har bott i det här huset sen hösten 2002, vi flyttade hit med Kajsa, 2005 föddes Odin och Daisy, samt deras sex syskon. Vår första dotter föddes 2006. Vårt hus och våra flickor har aldrig varit utan hund.

Visst har det också sina fördelar att inte mera ha en gammal hund, i flera år har det hänt misstag inne, Odin hade problem med prostatan och Daisy med återkommande urinvägsinfektioner. Nu behöver man inte släppa ut hund mitt i natten för att kissa, man behöver inte heller vara orolig att man stiger i en pisspöl då man stiger upp på natten. Och den där ständiga oron man har för en gammal hund är borta.

Och en ny hund ska det nog bli, kanske nästa vecka, kanske i sommar kanske nästa år, då den rätta kommer emot är vi redo. Någon kanske tycker att vi ersätter Daisy med en ny, den åsikten kan du stoppa upp i rumpan! Vi har ju länge vetat om att Daisys dagar är räknade, det kom inte som en överraskning, så vi har nog alla hunnit vänja oss vid tanken att en dag finns hon inte mer, och då har vi ett hem som är öppet för en ny hund, inte en hund som ersätter fina Kajsa, härliga Odin och speciella Daisy. En sådan hund finns inte!