Nog visste jag att det skulle bli tomt efter Dasiy, men hade aldrig kunnat föreställa mig det här. Det har snart gått två veckor, och visst finns saknaden efter Daisy kvar, det finns den fortfaramde efter Odin och Kajsa också. Men saknaden efter hund i huset är ännu större, det är allt för tomt. Det känns i hela kroppen, tystnaden, tomheten, sällskapet, doften, allting. Trodde aldrig jag skulle ha så här svårt att vara utan hund. Känns som det fattas en del av mig, som jag skulle vara lite borttappad, lite mindre jag då jag inte har en hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar