För precis en vecka sedan flyttade lilla Ramiro till oss, han är född den 1 november 2020, så ca 3 månader gammal. Rasen är en dogo argentino, härstammar från Argentina. Än så länge väger han bara 10kg, men som vuxen borde han väga kring 45-50kg, färgen kommer att förbli vit, men med svarta fläckar i huden, inte i pälsen. För tillfället smakar han på allt som kommer i hans väg, sover mycket, äter med god aptit samt älskar flickorna. Han sover gott i egen säng i köket, så länge någon finns där, ensam vill han inte vara. Det betyder att halva natten sover han i köket för sig själv, sedan då han vaknar tar jag honom med mig på soffan... Jag vet att det inte är det optimala, men jag bara måste få sova och det går inte om en liten vit varelse gnäller på andra sidan grinden. Till lynnet är han mycket försiktig samt behöver tid på sig då det gäller nya saker. Han är döv på höger öra medan vänster öra fungerar normalt, dövhet är vanligt för just den här rasen. Vi upplevde att vi lika bra kan ta en halvdöv hund, då dövheten inte i så stor utsträckning påverkar det dagliga livet, samt att vi är vana med döva typer efter Kajsa och Daisy.
Och vad härligt det är att igen ha hund i huset, även om jag skulle ha klarat mig utan pisspölar här och där i tid och otid. Tänkte liksom jag slapp det efter att Daisy fick somna in, men vi tog det i en ny variant med lite mindre pölar (som dessutom inte stinker dödens, som Daisys gjorde), men försöker trösta mig med att det är övergående.
Men en lång och konsekvent skolning har vi framför oss, det är inte så att en 50kg muskelklimp får härja precis som han vill, men tur att han är snål på mat, då är det alltd lättare att lära dem då de tar godis med god aptit som belöning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar