Då börjar det vara dags att återgå till vardagen. Jullov har ju flickorna länge ännu och jag har lite ledigt ännu. Men börjar krypa i skinnet på mig att få det här året till punkt och inleda ett nytt år. Denna känsla kommer alltid efter jul, att få sätta bort gamla kalendern från köksväggen och ta i bruk den nya, att få börja motionera igen, att handla vettigt och hälsosamt och laga hälsosam mat, få hålla hushållet städigt och fint, hinna umgås med döttrarna och maken mm. Och jo, de flesta av dessa rinner så småningom ut i sanden, en del mera andra mindre. Men det är vet ni helt okej, det stör inte mig sedan då det sakta återgår till den normala vardagen som råder största delen av året. Men det hör trots det till på nåt sätt att känna så här just mellan jul och trettondagen. Lite liknande infaller i början av augusti innan skolstart. Och då rinner det oftast också ut i sanden, men så ska det då också vara. Det kanske är ett sätt för mig att avsluta ett år/en sommar för att orka ta tag i vardagen igen.
Även om jag gillar julen så älskar jag nog att få kasta ut julgranen och plocka bort julpyntet, att få vardagsrummet tillbaka till det normala utan alla j*vla barr och paketpappersbitar överallt. Och att få återgå till normal vardag på jobbet utan en massa extra röda dagar som råddar till en hel del.
Sådär har jag också alltid kännt på hösten och vid nyår, men kraften att åtgärda det jag vill, infaller nuförtiden inte...
SvaraRadera