Jaha, det här var nog kanske den märkligaste dagen i hela mitt liv. Och jag tror ärligt sagt att jag nog inte helt förstått innebörden av det hela. Hur vår vardag ser ut den närmaste tiden, flickorna hemma och skola hemifrån, hur mitt jobb kommer att vara den närmaste tiden, hur länge det tar innan maken permitteras osv och osv. Borde jag bli i panik, tar jag det för lugnt, kommer pengarna att räcka till om maken blir permitterad, hur kan jag hjälpa flickorna med skolan?? Känns som lite för många frågetecken just nu, tillika som det känns ganska skönt att det mesta är inhiberat, jag behöver bara åka till jobbet och hem tillbaka. Men sen igen ska vi hänga här inne mellan fyra väggar hela familjen utan att ta livet av varandra, eller jo vi kan vara ute, men det finns inga hobbyn mm.
Känns nog lite som nåt stort och skrämmande vi har framför även om jag nog inte riktigt kan se det ännu. Och tror bestämt att många andra inte heller ser det hela klart framför sig, det är ju så långt ifrån vår vanliga vardag, ogreppbart och oförståeligt
Jo, vännen... Nu sku man nog gärna ta den där psykolog hjälpen och medicin att sova om nätterna. Stor Kram <3
SvaraRaderaStor Kram till dig också <3
SvaraRadera