Morsdagskväll, maken åkt på jobb, flickorna sover. Jag överlevde dagen, mycket tack vare att jag for ut och springa på kvällen. Sprang bort en bit av ångesten. Och känslan nu är som den brukar vara på morsdagskvällen då lugnet lagt sig, dåligt samvete för att jag reagerar som jag gör. Får mig att känna mig otacksam för något jag borde vara tacksam över, att kunna fira morsdag, alla kan inte det.
Ett år till nästa gång då, kan ju alltid hoppas att det blir bättre.
Och för att nu ingen ska tolka hejvilt mina inlägg, jag ÄLSKAR mina barn, det är mina tankar jag inte klarar av på morsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar