Psykiaterbesöket var lyckat, om man nu kan skriva så. Jag hade lyckats på måfå välja en psykiater som jag kände mig tillfreds med direkt och hade lätt att prata med. Vi gick lite igenom min bakgrund och mitt arbete, sen fick jag en hel massa papper att fylla i till nästa gång vi ses.
Hon skrev ut en till medicin åt mig. Sedan tidigare äter jag nu en antidepressiv medicin samt sömnmedicin. Nu skrev hon ut en till medicin mot depression, ifall den skulle få lite mera fart på mig. Jag har ju blivit av med den värsta stressen och ångesten som jag hade i början, men sen istället känner jag mig helt, totalt avstannad för tillfället, får inget gjort och bara fördriver dagen med att göra absolut endast det nödvändigaste. Tankarna snurrar inte på i samma takt som tidigare, istället känns det som att de alla blir på hälft i huvudet.
Idag tog jag första gången av min nya medicin och medan jag satt och läste om den och alla tänkbara biverkningar så kom tårarna. Tårarna har inte varit närvarande nu på ett tag, om man bortser från besöken hos psykiater och psykolog, men hemma har det gått rätt så bra. Men då jag satt och läste om medicinen så kom de, känns så jävla ledsamt att jag mår så dåligt att läkare anser att jag behöver medicin för att reda upp det. Jag vill ju vara frisk, jag vill ju jobba, jag vill ju gå på caféer med väninnor, jag vill gå på lunch med min man, jag vill orka sätta på mascara igen även om jag bara ska till matbutiken. Och inget av det här orkar jag med, utan jag bara fördriver dagen med att göra absolut ingenting, för det är det enda jag orkar med. Känner mig så besviken på mig själv att mitt huvud inte klarar av en normal vardag utan mediciner, att mitt huvud inte kan sova utan hjälp.
Varför kan jag bara inte få vara frisk igen??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar