Så gott som sömnlös natt bakom igen, har bara snurrat på i sängen och inte på nåt sätt fått tag på sömnen. Att Lina sen hade tandläkare kl 8.30 gjorde ju saken inte bättre, inte en chans till sovmorgon. Själv hade jag läkartid idag, sjukledigheten tog slut igår.
Jag har grubblat och funderat inför läkarbesöket, mycket blandade känslor, allt från att NEJ, jag klarar inte av att gå på jobb till att kanske jag ändå är i sånt skick att jag kan fara. Och tänk om läkaren tycker att nu har jag gått färdigt hemma, iväg på jobb med dig! Även om jag ju innerst inne nog vet att jag är långt ifrån redo att återgå till arbetet, men trots det tvivlar jag gång på gång och ifrågasätter mig själv.
Läkaren var samma som jag var till senast, hon började med att fråga hur jag mår, jag berättade kort att jag sover uselt, åstadkommer inget hemma, avbokar allt jag kan för att få vara hemma. Mer behövde hon inte veta och utan att ifrågasätta mig fick jag fortsatt sjukledighet. Och jag blev så lättad att jag nästan började gråta. Den där känslan av att hon ser att jag mår dåligt, hon ser att jag behöver vara sjukledig, hon tror på mig. Även om jag så klart hellre skulle vara frisk och kunna gå på jobb så får jag nu fortsätta vara sjukledig och sakta jobba på att börja må bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar