onsdag 18 januari 2023

Trött ända in i benmärgen

Var på nya blodprover förra veckan gällande sköldkörteln, de kollade på samma gång ferritinet och lite andra prover. Sköldkörtelvärdet på väg åt rätt håll, men mycket, mycket sakta. Ferritinet var 5, så det är ju inget att hurra för. Men det borde ju förklara den här konstanta tröttheten och initsiativlösheten. Känns som att jag inte orkar med nåt och allt jag borde göra växer till enorma berg att bestiga, även om det handlar om helt vardagliga saker som tex laga mat eller tvätta tvätt. Detta leder i sin tur till att jag äter uselt för jag orkar inte laga hälsosam mat. Som i sin tur leder till att jag är ännu tröttare, har samlat på mig en massa extra vikt som ju inte på nät sätt bidrar med nåt positivt. Så kalla det är en  enda stor jävla ond cirkel! Men, har varit sockerfri sedan nyår så det är ändå ett steg åt rätt riktning, och känner nog hur jag är lite piggare på grund av det.

Hade lite missat då jag planerat mina arbetslistor så jobbade på söndagen lång dag, måndagen kvällstur och igår lång dag. Jag var så slut då jag kom hem så visste knappt vad jag hette. Var trött ända in i ryggmärgen, efter en 12 timmas nattsömn med några avbrott då flickorna skulle till skolan mm så känner jag mig lite mer levande idag. Vaknade sen igen med världens huvudvärk pga allt för lång koffeinpaus, men nu efter några muggar kaffe så känns det rätt så ok. Snart ska jag iväg till gymmet. Som tur är går jag tillsammans med en väninna, skulle vi inte ha inbokat färdigt när vi följande gång ska dit så skulle jag nog aldrig komma iväg. 

Det som skrämmer mig mest är att jag känner igen en massa av dessa känslor och funderingar sedan jag höll på att gå in i väggen och hjärnan gör sitt yttersta för att spel spratt med mig och få mig att tro att jag är där igen, och att jag egentligen bara är så jävla lat och därför inte gör något. Men än så länge klarar jag att lått skuffa undan dessa hjärnspöken, jag VET ju innerst inne att det är mina värden och sköldkörteln som förorsakat allt det här och att det inte är psykiskt, även om det nog tär på psyket. Imorgon ska jag till läkare så få se vad hon säger. 

1 kommentar:

  1. Älskade barn, jag känner så med dej och kan inget göra för att lätta på det som du går igenom just nu, men hoppas du berättar om det finns någonting som jag/vi kan göra för dej. Hör av dej när du har varit till läkaren eller jag kan ringa bara jag vet vilken tid e bäst. Kram fr mamma

    SvaraRadera