Hatar familjen och ångrar äktenskapet

Han ligger och sover med ryggen mot mig, medan jag hör hans jämna andetag funderar jag på om jag kunde knäa honom i njurarna, känns som en bra idé, jag menar, varför ska han få sova då jag inte kan sova. Dessutom stör hans andetag mig, kan han inte andas tystare, för att inte tala om hans snarkande. Varför blev jag någonsin tillsammans med honom, och varför skaffade jag barn?? Tänk vad skönt om jag bara kunde ta Daisy med mig och flytta till en egen liten lägenhet och slippa allt som har med familjen att göra. Varför bo med människor man bara irriterar sig på och som driver en till vansinne? Knäar dock inte honom utan somnar till slut.

Vaknar på morgonen irriterad till tusen, allt och alla går mig bara på nerverna, kan ingenting löpa smärtfritt, jag vill bara bort härifrån, orkar inte med familjen.

Så här är det varje månad i ca 3-4 dagar, det kryper under skinnet, jag är irriterad på allt som har med hus och hem att göra. Skulle när som helst kunna packa min väska och sticka iväg. Och fast jag vet att det är PMS så lurar hjärnan eller hormonerna mig och det känns lika verkligt varje gång. Tänk er att en gång i månaden ifrågasätta typ alla era viktiga val i livet, och inte riktigt veta vad som är verkligt och vad som är hormoner. Att skälla ut familjen typ hela tiden för minsta lilla orsak. Och att inte veta om jag verkligen känner så eller inte, är det jag eller är det PMS-monstret?

Sedan då det hela lättar så kommer det som en aha-upplevelse, jag älskar ju min familj och trivs i mitt hus. Tillika kommer det dåliga samvetet över att jag några dagar tidigare trott att jag hatat dem. Och då är det hormonerna, det är de jag borde hata, inte stackars familjen. Och det här är skitjobbigt, både för mig och för familjen.

Har alltid lidit av PMS, men det lättade betydligt under min sjukledighet, antagligen pga att jag åt antidepressiva, slutade med dem på våren och nu har PMS kommit tillbaka sju gånger värre än tidigare. Och ser med fasa framför mig hur det kommer att vara en gång i månaden härefter. Har läst på nätet om olika sätt att lindra PMS, så blir att gå och köpa B-vitamin, vara ännu striktare med att inte i misstag äta socker, kanske försöka boka in mycket arbete just då för att skona familjen, och eventuellt testa på en liten dos antidepressiva. Svor nog att jag aldrig mera skulle äta de efter de grymma abstinensbesvären jag hade, men vet inte om det är bättre att uppleva att ett knä i makens rygg är ok.